Majsans tankar

Förbereda sig på att snart är det dax att sluta! Jag har rökt i allt för många år och det börjar märkas på hälsan. Jag orkar inte röra mig och jag känner själv att jag stinker. Nu ska jag ställa in mig på det mentalt. Jag ska sluta!!!

Jag var till gymmet för första gången på 10 år tror jag. Oj vad jag kände mig förvirrad och desorienterad. Dom har lyckats utveckla väldigt många konstiga maskiner på dom åren som jag inte har satt en fot på ett gym. Jag har tur att en av mina vänner är duktig och har varit där många timmar, nästa vecka ska vi försöka få mig att förstå hur allt funkar. Men lite träning vart det… Jag kommer att ha lite ont både här och där.  Usch vad jag är otränad, efter 5 minuter på en cykel höll jag på att dö. Kanske är det time för att sluta röka, det börjar bli väldigt mycket som jag skulle behöva göra.

Det känns så konstigt att vara hemma en vardags kväll och inte ha Alex hemma. Han är hos sin biologiska pappa i två dagar, det är jobbigt varje gång han åker för han vill inte.. Varför jag kallar hans pappa, biologiska pappa, är för att Alex ser Anders som sin Pappa.. Anders har varit där sen han var lite över ett år, alltså 7 år snart. En stabil och konsekvent Pappa, som alltid finns där. Jag saknar honom..

Denna helg var en riktigt spännande helg med häftiga gäster på hotellet. Vi hade ca 90 utav Hells Angels medlemmar både från Sverige och Finland. Det var faktiskt coolt att ha dom här på den här lilla ön. Alla var jätte trevliga och snälla, kanske jag förstör deras rykte nu! Nog om det…. Men coolt var det!

Vi var ute och studsade lite på mattan nu på kvällen och det slutade med en stor brottnings match alla mot alla. Men jag har lite svårt att hoppa, jag vet inte om det är för att jag har för mycket tom rum men det känns som om hela hjärnan hoppar runt och gör volter. Det är jätte obehagligt! Och sen har jag även svårt att hålla tätt, pinsamt…… Men det är väl sviterna jag får ta efter 3 graviditeter och slarv med träningen… Men var gör man inte för sina barn!

Jag vet att jag skulle ha bestämt mig nu. Men det är jätte svårt för mig. Jag har till och med fått tillbaka min klump i halsen, den kommer ibland och stryper mig en sväng, sen far den i väg igen och kommer tillbaks när jag absolut inte har tid att lugna ner mig. Klumpen har även ett namn, jag kommer inte ihåg hela men Hysterikus någonting. Ni hör på namnet, jag är lite over the edge ibland, hittar på lite för mycket på en gång och har fruktansvärd press på mig själv, allt jag gör ska vara perfekt. Första gången jag fick en på hälsning av ”Klumpen” trodde jag att jag skulle dö och åkte in till akuten med den tron, men jag var bara ”lite” stressad och fick rådet att äta lugnande och promenera långt. Jag äter inte tabletter, så det fick bli promenader. Men min ”Klump” har strypt mig en gång så pass att jag tuppade av, läskigt, men som den gamle räven till läkare sa till mig: Vist kan det kännas obehagligt och ja du kommer att tuppa av, men då slappnar du ju av och andningen är tillbaka, det är inget farligt. Lätt för han att säga. Och nu är min vän tillbaka igen, jag tror att hela min kropp berättar för mig att nu är det dax.

Jag tycker inte om att folk ska gå långtids sjukskrivna eller gå i förtidspensions. Det finns alltid ett annat jobb att utföra, det är bara det att samhället måste ta tag i saken och hjälpa dom som har hamnat i ”fällan”  och få dom att förstå att alla jobb är viktiga och måste göras, Man ska inte ha så höga krav, bara man är sysselsatt. Det tjänar både samhället och individerna på. Sen finns ju dom som gör allt för att slippa jobba för sig, men dom kommer man också åt, om man sänker ersättningen. Vi kan ju börja med en högre nivå som efter tiden sjunker tills det helt avstannar. Man ska inte tjäna mer pengar på att gå hemma än att jobba, som det är i vissa yrken. Jag tror att det var en sjuksköterska som tjänade mindre än en som gick arbetslös med alla bidrag. Konstigt!! ALLA kan skola om sig och hitta nytt jobb!

Idag känns det bättre. Ryggen börjar äntligen ge med sig, det har bara tagit nästan 3 lååånga veckor. Så idag har jag varit och simmat, det var jätte jobbigt. Jag har kört hårt, så jag är helt slut i kroppen och det känns fantastiskt skönt.

Mina tankar runt att byta yrke är fortfarande snurriga och förvirrande. Jag vet att jag måste hitta något nytt och byta helt, min kropp håller på att gå sönder men samtidigt så trivs jag och utmaningen är underbar. Men ledningen är ett kapitel för sig, som på alla ställen. Vår tomt är perfekt för att ha en massa ungar springande runt på. Och att få ha fosterbarn på besök är också en jätte utmaning. Nej nu är det dax att bestämma sig och sluta vela fram och tillbaka. Fördelen med det jobb jag har nu är att jag kan det utan och innan och jag är bra på det. Men att få vara hemma och ta hand om en hel hög ungar och visa dom runt i skogen är också något som kan ge en spänning i vardagen, man vet aldrig om alla kommer med tillbaka, kanske någon blir kvar i skogen. Nej usch vilken tanke. Imorgon så lovar jag att allt velande ska vara ska vara över. Jag ska ta reda på lite fakta idag!! I morgon så vet jag vad som händer i framtiden. Tror jag……

Min kropp har så ont utav hårt arbete. Jag stod i 4 timmar och kratta och jämna ut våran nya gräsmatta. Den blev ganska stor, det var ju bara ett litet hål som skulle fyllas men jag tror att den till slut blev ca 300 kvadrat meter. Men vad roligt det är att se ens vision bli verklighet och med bra slut resultat.

Jag har jobbat ganska mycket igen, och jag är trött i huvudet. Men det är sista helgen med mycket att göra, sen kommer vi in i den lugna lunken som håller i sig till nästa vår. Sen är det dax för mig att ta en funderare på vad som ska hända i framtiden. Klarar jag och min familj ett år till med att jag är borta 5 kvällar i veckan? Jag har en känsla av att jag och Anders kommer ha svårt att klara det, för just nu har vi inget liv tillsammans utan vi bor bara under samma tak och nu märks det mer än vanligt. Det är ett avstånd i mellan oss som jag inte känner igen, dagarna bara går och närheten till varandra saknas. Men det kan vara tillfälligheter som gör att det känns så nu, alla har up and downs. Kanske månen står fel på himlen eller kanske solen har ändrat riktning, vad vet jag. Men än sak vet jag: Jag älskar denna karl och kommer alltid att göra!

Nu kan jag äntligen komma igång med skrivandet. Har haft en period med snorig Nova, kalas för Alex och själv har jag varit sjukskriven för ryggen.

Vi har en dumper som kör fram och tillbaka med jord precis utanför fönstret, det är en ganska rolig upplevelse att se en så stor maskin köra bara några meter utanför fönstret. Han håller på att anlägga en gräsmatta till oss. Vi som köpte bergstomt för att slippa klippa gräs, men när jag för några år sedan kastade boll med Alex upptäckte jag till min förvåning att berg är ju hårt och det går inte att leka målvakt. Så nu kommer andra delen på, det räckte inte med en del, till Anders förtjusning.

Min rygg… Det känns om den har gett upp helt, jag går på tabletter nu för att klara av att jobba. Det låter kanske helt sjukt. Men eftersom jag jobbar som Bar och Restaurang chef, så vet jag vad det finns för tillgänglig personal och den här helgen är det fullt med grupper och det finns inte tillräckligt kompetent personal att sätta in. Och det är mitt jobb att se till att det funkar! Men ibland har folk svårt att förstå ens höga arbetsmoral, jag får gliringar från olika håll, men vad kan jag göra! Stötta mig istället!

En tokig ide har börjat växa fram. Tänk om jag helt skulle byta yrke, dagis hemma. Vi har den perfekta gården och långt ifrån väg, det är som att komma ut i skogen. Och det har barn för lite utav idag, jag tror att det skulle bli en hit. Och det gör så att jag är hemma hela dagarna. Och då kan jag äntligen anmäla oss till att vara fosterfamilj. Drastisk förändring är på väg, det känns så men det är även väldigt nervöst att ta steget bort från det jag känner till och kan utan och innan. Men ibland så är det bara att blunda och ta steget…..

Varför skulle man inte få bestämma själv om man vill ha barnbidraget som det är, en gång i månaden i 16 år eller ta ut det som en förlängning på föräldrar ledigheten. Jag skulle helt klart ha stannat hemma ett år till om det var ekonomiskt möjligt. Jag tror det skulle vara ganska många som skulle välja det alternativet. Jag tror även att det skulle lätta på trycket i barnomsorgen och kommuner skulle spara lite pengar och det skulle inte kosta något, för dom pengarna finns redan?

Vad tycker ni?

Denna helg har gått i turbo fart. Vi hade kalas för Alex i Lördags och sju stycken 7-8 åringar stormade in i huset och dom var överallt. Men det var kul och alla skötte sig bra. Studsmattan är testad, dom var sju stycken i den samtidigt och den kommer hålla för allt. Anders lekte runt med barnen och det slutade med knak i ryggen och en gammal skada gick upp. När vi nu är över 30 måste vi tänka, kroppen håller inte ihop som förut. Jag har tyvärr inte fått testa den ännu, min rygg vill inte alls samarbeta. Jag börjar bli knäpp, jag vill ut och jobba fysiskt. Jag har så mycket energi som måste ut annars blir jag ett surkart.

Alla i familjen har blivit förkylda, vi kommer att bli behandlade som pesten. Alla är så rädda för Svininfluensan, media har lyckats bra, en guldstjärna till er! Det finns faktiskt dom som tror att det är jätte dödligt. Det är helt knäppt, en vän sa några kloka ord till mig. ”Tänk den dagen det verkligen kommer ett farligt och dödligt virus, ingen kommer att tro på det, det är som Vargen och fåraherden”. Pappas favorit saga!! Den har han använt många gånger under åren.

Idag gav vi Alexander en gigantisk studsmatta, vi lurade bort honom en sväng och byggde ihop den. Lyckan var total!! Han har önskat sig en sån väldigt länge. Det är varken en billig eller liten historia, 4 meter i diameter. Jag kunde tyvärr inte prova den på grund utav min rygg, men att sitta bredvid och titta på är gott nog.

Jag var även till en kiropraktor idag och oj vad det gjorde ont. Om du tar ett knäckebröd och vrider det så att det knakar, det var ungefär så det lät. Det blir att vara stilla och lugn ett tag, inte riktigt min starka sida. Myrorna som mina barn har i rumpan är framavlade ifrån min sida, kan aldrig sitta still och relaxa.

I morgon är det barnkalas här, Alex fyller 8 om några dagar! Huset fullt! Det är på barnen jag märker att jag också blir äldre!