Majsans tankar

Jag har kollat upp tiden och dom ligger 7 timmar efter oss, Anders sa att det var 5, han har bra koll. Så klockan är 10,00 på morgonen där, han hinner väl ännu men det börjar kännas obehagligt. Det är inte likt honom att inte höra av sig…

Anders har inte hört av sig så jag vet inte om han har kommit fram säkert eller om det har hänt något! Jag hoppas inte att han glömde att höra av sig, han blir lite roddig när han möter sina fridyknings vänner, men han vet hur viktigt det är för mig att få veta att han har kommit fram. Du har väl inte glömt att skicka ett litet mess, det spelade ingen roll om jag sov.. Eller kanske telefonen inte funkar där. Usch vad jobbigt det är att inte veta. Han skulle ha landat kl: 21.30 eller 23.30 vår tid igår kväll, så han borde vara i deras lägenhet och sova. Hoppas han under dagen hör av sig, för jag är ganska stressad och nervös..

Oj vad dåligt jag har sovit i natt, det var för tyst och kallt. Det fanns ingen bredvid att krama. Tro nu inte att det här är första gången som han åker, Anders reser runt en hel del, skillnaden är att han ska vara borta så länge nu, 2,5 veckor. Och det är ganska länge för mig i alla fall, jag hoppas att sista biten av resan går lika bra som den första. Vad har vi gjort idag? Jo parken var stängd, så fort det kommer några droppar regn stänger dom. Jag vet inte om det är barnen eller dom vuxna som har problem med regn, men Nova älskar att vara ute oberoende om det kommer blött eller snö . Bara hon får gunga är det bra. Just nu sitter vi och har Fredags mys, det är inte så ofta som jag har möjlighet till det, för jag är oftast på jobb vid den här tiden. Nu ska jag sätta mig och mysa med mina små söta skitungar.

Ärligt, Hur kunde jag ens tro att det skulle gå att sluta röka nu. Jag skulle ju slå ihjäl ungarna innan jag hade blivit av med abstinensen. Nya tag om ett litet tag, alltid finns det en bra orsak till att inte sluta..

I morgon åker fimparna upp på hyllan, jag vill inte lukta askopp längre eller låta som Rikard Wolff på morgonen. Anders undrar nog ibland vem som har krypit ner i sängen under natten. Så håll i hatten ungar för det kommer att vina runt öronen i ett par dagar, veckor eller år………

Nu har första dagen i ensamheten nästan gått. Min kära sambo har lämnat landet och ska till det fantastiska stället Bahamas. Jag är inte bara lite avundsjuk.  Han ska tävla i Fridyknings VM på djupet och han ringde just och har landat säkert i New York, skönt, för även om det inte är jag som ska flyga, så är jag livrädd. Jag är lite flygrädd!! Så nu älskling så hoppas jag att du får en underbar resa med goda vänner och jag önskar dig lycka till, dyk djupt.

Idag har jag varit med Nova och tagit vac mot Svinet.. Alex fick igår, men han fick bara lite ont i armen, så vi får hålla tummarna att  Nova har samma tur. Jag som tyckte att det var bara bluff alltihop, men man har faktiskt rätt att ändra sig, speciellt när jag har en syster som håller på att utbilda sig till vet. Och just nu så har dom pratat om sjukdommar som smittar mellan djur och människor. Hon sa att en av orsakerna till att dom gör denna stora satsning med vac, kan vara för att dom är rädda att viruset från väst ska möta det från öst. Svinet mot fågeln, om vi har otur så kan dom mötas och då kan vi få ett som har smittheten från svinet och farligheten från fågeln. Inte bra och vi i Europa hamnar i mellan, ännu värre….

AIK, AIK, AIK, AIK, AIK, AIK………. Hurra för AIK!!! Fy sjutton va roligt.. Grattis!!

Hej hallå!

Nu är det färdigt att vi ska bli stödfamilj en gång i månaden. Det är en 11 årig tjej som ska komma hit och bo. Det är spännande och roligt. Det är ett steg närmare förändringen som ska ske.

Anders ska snart åka iväg till Bahamas för att tävla i djup-VM i fridykning, han kommer att bli borta i 19 dagar. Det är en väldigt lång tid och det kommer att bli jobbigt, men det är bara att hålla ut. Det värsta kommer nog att vara att vi inte kommer kunna prata på hela tiden. Kanske om han hittar en dator som har att man kan prata över nätet, om han hittar ett ställe som har ett internet. Jag tror att jag ska höra med min pappa om han har en dator som Anders kan låna.

Nu måste jag gå iväg en sväng dottern kallar.

Det med att intala sig om att sluta röka går inte så bra. Jag försöker ställa in mig mentalt, men det händer alltid något som gör att ciggen tröstar eller firas. Så länge jag säger att jag ska försöka går det inte. Det finns inget som heter försöker, antingen gör du det eller inte, som min kära sambo brukar säga. Okej vi provar, nu ska jag ställa in mig mentalt hur det känns att aldrig röka igen. Bara att skriva den meningen gör så att nikotin monsterna kräver mera. Detta blir en utmaning.

Jag gjorde det och tog steget… Jag ringde och anmälde mitt intresse för att vara hemma med dagbarn. Och det känns som om chansen finns, och i så fall från och med Januari. Vilket är perfekt för då hinner vi ordna det sista här hemma, vi ska flytta ner vårt sovrum, och få upp lite staket. Och en sak till, då hinner dom på jobb hitta en bra och vettig ersättare, jag har inte lust att allt som jag har byggt upp raseras med inkompetens. Jag får veta i början av november.. Vi har även anmält oss som fosterfamilj och vi kommer att ha hembesök och samtal nästa vecka. För det är redan en liten en som kommer att bo här vart fjärde helg. Det känns bra nu.. Jag är på väg framåt och jag hoppas att allt går enligt planerna som jag har byggt upp i mitt lilla huvud.

Min syster ringde mig förra veckan och var helt förstörd, min mor har varit i farten igen. Jag har aldrig haft henne på tal, för hon är bara för mycket och gör så konstiga saker. Jag kan säga nu i efter hand att jag är väldigt glad att jag flyttade med min pappa när dom skilde sig för annars vet jag inte var jag skulle vara idag. Hon är ett ledsamt kapitel i mitt liv och vi har nästan tappat kontakten helt, det är jag som ringer i bland för att höra om hon lever. Det är min syster som får ta den värsta smällen och hon jobbar hårt för att hålla kontakten vid liv. Hon blir sårad gång på gång, men hon orkar fortsätta. Hon är väldigt stark och framför allt förlåtande, jag undrar i bland hur hon kan resa sig igen och bara fortsätta. Hon har stått ut med väldigt mycket hela sin uppväxt, jag fattar inte hur hon kan förlåta. Men en sak är säker, hon är en mycket större människa än jag och har ett mycket stort hjärta…